Senaste inläggen

Av Niclas & Malin - 18 januari 2014 18:56


Jul o nyår har dragit förbi i en rasande fart och alla lediga dagar som skulle var så sköna är ett minne blott.

Nu är det ”oxaveckor” och på folk pratar om nästa ledighet. Man jagar ju livet ur sig. Är det påsk det är ledigt, eller? Det rör sig om 13 arbetsveckor innan påsk.

All gym i Sverige har åter fått en massa nya medlemmar som kanske kommer att hålla igång sitt tränande några månader?  Sedan när våren o sommaren kommer så är det  ”-för fint väder för att vara inne och  träna” så det blir löpning och promenader ute? Eller…………………………….??

Kommer man tillbaka in i dom svettiga lokalerna sedan? Ja många gör, men inte alla som skrev in sig.

Nu har jag aldrig skrivit in mig på gym eller varit medlem, och jag har kanske fel om detta, eller så känner jag så mycket folk så att jag har erfarenhet och vet att jag kan skriva så.

En annan sak som alltid kommer på tal på det nya året, är den där kreativa lusten om att ”göra om något där hemma”. Tapetsera, måla, möblera om och planera om i innemiljön. Hur många känner igen sig här?

Man inväntar först julen och planerar och donar hela december och där gör man av med sitt kreativa engagemang inför julen, och sedan kommer lite ledigt för att sedan dra igång med nytt kreativt arbete på nyåret. I allafall sker det en planering i huvudet på många…………………….kvinnor/tjejer.  Om vi kunde göra si eller så? Det hade varit väldigt roligt och det blir nog fint?     Hmmmm!!

Jaha då blir man påverkad igen och min kreativa lust har inte riktigt startat ännu.  Det nya projektet vi har blir nog bra, men det är inte bara till att –”bygga lite där, skruva lite sådana där, hänga lite sådana där osv.

Mitt största problem, efter ”ombyggnadlusten” är att jag inte har riktigt koll på alla verktyg som jag har i uthuset, så först måste jag gå på skattjakt efter allt jag behöver. Det kan ta sin tid.

Malin och jag kommer alltid till en bra lösning ihop. Hon startar dom mesta projekten i min hjärna. Sedan funderar jag praktiskt (ett bra tag) för att sedan genomföra det som vi bestämt . Det blir bra, tycker vi i alla fall.

Tydligen tycker fler om det också och vi får mycket beröm för våra saker vi gjort. Nu har det varit ett jagande från flera inrednings- och stylingfolk sedan i oktober, som vill komma hit och göra reportage om vårt hem för olika tidningar som säljs i Sverige. Väldigt roligt tycker vi, och att det visas  för så många, men det är ju inget vi planerar när vi bygger och inreder. Det är vår stil och vi gör som vi vill ha det.

Nästa steg här är nu att fixa till dörrar till hallen som en avskiljning mellan hallen och det rummet vi har jämte. Här kommer det att bli två gamla verandadörrar med glas, som ska hänga på en järnskena. Dörrarna kommer att få två rullar var som sedan går att skjuta i sidled på järnskenan för att öppnas.                                                           Bilder kommer framöver, om någon vill ta del av idén?

Men tills planeringen i min hjärna är klar så sitter jag och inväntar att min kreativa lust ska starta. Kanske blir det imorgon, eller nästa helg eller ……………….?


//Nicke


ANNONS
Av Niclas & Malin - 27 december 2013 19:17

Nu när julen är förbi och dom lediga dagarna börjar att minska,  så sitter jag och funderar på vad jag/vi ska göra under 2014.

Jag är inte mycket för nyårslöften. Inte för att jag inte kanske kan hålla dom, men jag har aldrig känt att jag måsta tvinga mig att låta bli något, eller att pressa mig för att utföra något.

Däremot finns känslan av att vara kreativ eller i alla fall planera att göra något som tex med huset. Ute eller inne. Fixa och dona, och då slog mig tanken att vi har nog en hel del att rensa ut.

Vi har ju haft en liten loppis i vår trädgård i år. I samband med Bräknetrampen hade vi plockat ut lite på grusgången och tänk var intressant det blev, vilket är jätteroligt att saker blir använda av andra också, när man inte har plats, ändrat stil och tycke för vissa saker.

Vad tänker jag nu då?

Ska jag ha loppis igen? Ute? Inne? Var och när?

Malin och jag har ju alltid varit intresserade att inredning och gamla saker, eller som en säger ”gammal skit”. Kanske därför vi har en hel del i vårt uthus, källare och våra ”vindsskrubbar” längs med huset på övervåningen.

Ska jag ordna med auktion kanske? Nja, då kommer det här med lokal igen. Har vi saker för en auktion eller fler? Hmmm?

Vi får se vad det blir? Saker finns det, men om det blir loppis eller auktion, det jag inte ännu.

Vad tycker ni som läser detta? Har ni förslag kanske?


Men först vill vi i Villa Rosengård önska er alla ett Gott Nytt År!

ANNONS
Av Niclas & Malin - 28 november 2013 22:06

Hade pappa levt så hade han berättat och skrattat hur det var när jag föddes.

När mamma talade om att,  -Nu Ingemar, nu är det dags.  Jaha, svarade han?? Men jag har ju besiktningstid om en stund??

-Kanske kan jag komma in lite tidigare sa han och körde till bilprovningen.

Min födelsedag är alltid förknippad med första advent och det har alltid varit början till julstök, matlagning och bakning ända sedan jag var liten. Jag är ju själv utbildad kock och bagare och har även jobbat som det. Kanske blev man påverkad av det redan som liten?

Mamma har alltid bakat polynéer, och gör fortfarande till min födelsedag. Dom hör till och hon bestämmer det liksom själv att det bara är så. Dom ska finnas till min födelsedag. För er som inte vet vad det är så kommer receptet här:

Ingredienser

Mördeg:


  • 2,5 dl vetemjöl
  • 3 msk socker
  • 100 g smör eller margarin
  • 1 äggula

  • Fyllning Polynéer:
  • 1,5 dl sötmandel
  • 1 dl socker
  • 2 ägg
  • 18 veckade bakelseformar eller engångsformar i aluminium

Tillagning:

  1. Gör mördegen först: skär smöret i tärningar och blanda ihop med mjöl och socker i en skål.
  2. Tillsätt äggulan och blanda ihop till en deg (matberedare funkar bra).
  3. Låt degen vila i en halvtimme i kylen och gör fyllningen under tiden.
  4. Mal mandeln i matberedare eller kvarn. Blanda med med socker och ägg till en pösig smet.
  5. Sätt ugnen på 200°.
  6. Tag undan 1/5 av degen till att garnera med på toppen av polynéerna.
  7. Dela resten av mördegen i 18 delar.
  8. Tryck ut degen med mjölad tumme i 18 veckade smorda bakelseformar eller engångsformar av aluminium, så att botten och kanter täcks.
  9. Ställ formarna på en plåt.
  10. Fördela mandelfyllningen till 2/3 i formarna.
  11. Ta resten av mördegen och kavla ut den och sporra eller skär ut remsor som du garnerar polynéerna med ex. som kryss.
  12. Skär av och tryck fast vid kanterna.
  13. Grädda polynéerna i mitten av ugnen 20 minuter.
  14. Gräddar du i veckade metallformar så låter du polynéerna svalna något, stjälp sedan försiktigt upp bakelserna.
  15. Gräddar du polynéerna i engångsformar så låter du de svalna i formarna.


Andra minnen från barndomen  i adventstid var ju när det skulle sättas upp fågelbord och hängas ut mat till småfåglarna, granris skulle hämtas i skogen, som sedan skulle läggas i rabatterna för att skydda växterna mot frost. Det obligatoriska granriset nedanför trappan var också en viktig detalj.

Vi gick ut i skogen med sekatör, den lilla röda ”bågasågen,” som pappa kallade det, och ett par långa läderremmar. När vi hade gått en stund och fått ihop några högar så lade vi remmarna på marken och drog åt granriset så vi kunde bära det på axeln hem. Pappa bar sina knippen på axeln och jag kämpade på så gott jag kunde med mitt, men det släpade ändå i marken. Mest för att jag var liten……för stark det var jag.


När vi ändå gick i skogen så tittade vi ut julgranen också. Det kunde ta tid, men till slut så hade någon fin gran fått sig ett litet färgglatt snöre, så att vi kunde hämta den några dagar innan jul.

Jag minns en gång när vi hade sett ut ett par granar. Vi pulsade i snön genom granplanteringen när vi helt plötsligt hittade två granar som var huggna och lagda vid sidan om vägen. Dom var finare än dom vi hade sett ut, så vi gjorde en fuling och tog dom istället. När vi hade gått ett par meter så kommer det en bil som skulle hämta dom fina granarna. Vi hann in i planteringen med granarna släpandes efter oss och fick sitta tyst, tyst en ganska lång stund, medans bilen körde fram och tillbaka. Bildörrar öppnades och någon mumlade för sig själv, och säkert letade efter granarna. Jag har aldrig sett pappa rädd, men denna gången var han ganska orolig. Inget som han egentligen ville erkänna kanske? J

Vi tog oss hem till slut med dom fina granarna och detta pratades det om hemma ett bra tag, men jag tror aldrig att pappa berättade detta för någon utanför familjen.

En spännande upplevelse blev det, som har satt sig i mitt minne och som återkommer varje gång det är dags att fixa gran. Numera är man för bekväm och handlar en huggen istället, eller är man för feg för att bli upptäckt i skogen?



Ha en fin första advent och lycka till med granen.


//Nicke

Av Niclas & Malin - 4 november 2013 23:03

Jag har en diger samling med böcker som bara är värdefulla för mig under en viss tid. Jag har läst dom om och om igen i flera år………… men det har också kommit nya till samlingen.

När hösten kommer och Malins värmeljuskonto stiger till skyarna så får jag en känsla att något är på gång.

Mysfaktorn stiger överallt i huset bara för att det står ljuslyktor lite här och var.

Nu börjar också jagandet på ”speteved” för att lätt kunna tända kakelugnarna på kvällarna. Inköpet av braständare blir nästan lika vanligt på inköpslistan som mjölk?

Vi kryper upp i sofforna, inredningstidningarna ökar i antal och helst dom med inslag av advent, jul och det som hör detta till.

Filtarna som mest legat hopvikta vid sidan om sofforna under sommaren, är numera så eftertraktade av alla i familjen att Malin, med glädje, köpt några till.

Som alla andra månader så springer även höstmånaderna undan och snabbt går det till jul.

På något sätt så påverkas barnen av detta också, för nu börjar dom att titta i reklamen som kommer med posten. Den reklamen som väcker deras tankar på att helt plötsligt skriva den ena A4 sidan efter den andra med önskelistor.

Vi i vår familj har en förkärlek till julen och vi har alltid haft mysiga och roliga jular från våra barndomshem. Det har säkert påverkat oss till att föra denna fina tradition vidare för våra barn. Storfamilj på julafton är en fin julklapp bara det.

Ännu är det dock lite tidigt att göra julschema även för mig, men vissa saker har redan sina givna dagar. Till exempel sista julstressen dagen innan julafton då Malin och jag alltid är i Karlskrona. Vi brukar vara färdiga med det mesta, så hur det konstigt det än låter så känns det ganska avslappnande att vara i stan och se alla andra stressa. Såna är vi :)

Det som jag däremot börjar med nu är ju mina böcker. Mina fina kokböcker med julrecept, som börjar med advent och som sedan håller på fram till julbordet. Dom maler jag igenom om och om igen.

Jag planerar och funderar på vad jag ska göra, och när. Bakning med lussekatter, klenäter, vörtbröd mm. Julmaten med sillinläggningar, pastejer, patéer, hemgjord korv mm.

Har funderat på varför jag påverkas på detta viset och det enda jag kan komma på är väl antagligen att det tänds en massa fina mysiga värmeljus nu, eller så är det för att jag tycker det är så roligt att laga god mat, och troligen för att jag kan det :)


Detta var allt för denna gången, så God Jul……….....eller jag menar God Natt!!


//Nicke


Av Niclas & Malin - 27 oktober 2013 21:16


Hur är det att vara fosterhem?

Kan man tycka om andras barn lika mycket som sina egna?

Är det inte jobbigt att ta hand om andras problem?

Är det inte jobbigt att ”börja om igen” när era egna barn vuxit upp?

Hur länge ska dom bo hos er?


Frågorna är många och svaren är också väldigt många, och långa, men kortfattat här av mig.

Läs gärna nedan . Om ni inte tidigare varit i kontakt med detta så har ni naturligtvis inte sökt efter det, men nu kan ni offra ett par minuter för att läsa och tänka igenom förklaringen nedan.


För det första så heter det inte fosterhem. Det heter familjehem och beskrivs så här:

Familjehem/Jourhem kallas den familj som tar emot ett eller flera barn i sitt hem på uppdrag av socialnämnden. Det är socialnämnden som rekryterar och utreder familjehem och jourhem.


 Det finns barn och ungdomar som av olika skäl inte kan bo hos sina biologiska föräldrar. I vissa fall kan de behöva bo hos en annan familj och få stöd och omsorg av andra vuxna.


När behövs familjehem eller jourhem?

Det finns många barn, som för kortare eller längre tid inte kan bo hemma. Då kan familjehem vara ett alternativ. Skälen till att barn och ungdomar behöver bo i ett familjehem är många och olika. Vilka behov dessa barn och ungdomar har är individuella.

Familjehemmet är barnets nya hem på obestämd tid. Barnet kan bli kvar från några månader till hela sin uppväxt. De flesta familjehemsplaceringar är frivilliga.

Ibland behöver ett barn komma hemifrån akut och då behövs jourhem. I jourhemmet stannar barnet en kortare tid. Därefter kanske barnet kan flytta hem igen eller till ett familjehem.


Vad krävs för att bli familjehem eller jourhem?

Vi ställer inga krav på formell utbildning eller hög materiell standard. Det viktigaste är att ni lever ett ordnat liv och kan erbjuda en trygg, känslomässigt varm och strukturerad miljö. Det är viktigt att hela familjen känner att ni har tid och känslomässigt utrymme för att ta emot ett barn i familjen.


Vad gör man som familjehem eller jourhem?

Att vara familjehem/jourhem är att vara ställföreträdande förälder till någon annans barn, även om de biologiska föräldrarna kan ha fortsatt vårdnad om barnet. Det är ni som står för den dagliga omvårdnaden om barnet men ansvaret delar ni med barnets föräldrar och socialtjänsten. Det är därför viktigt med ett gott samarbete mellan er, socialtjänsten och barnets föräldrar. Som familjehem/jourhem måste ni vilja och kunna hjälpa barnet att upprätthålla föräldrakontakten.

Ni kommer att ha regelbundet stöd av en familjehemssekreterare och barnets socialsekreterare. Extern handledning erbjuds vid behov. Ibland anordnas föreläsningar och utbildningar som kan komma familjehem till del.


Hur blir man familjehem eller jourhem?

Om du vill bli familjehem eller jourhem kan du fylla i en Intresseanmälan som du når via länken i högerspalten. Det går även bra att skicka e-post eller ringa oss.

När vi fått in en intresseanmälan tar vi kontakt med dig/er och lämnar mer information om vad det innebär att vara familjehem eller jourhem. Om du/ni är intresserade av att gå vidare gör vi en grundlig utredning om din/er familj. Utredningen innebär hembesök och personliga intervjuer samt registerutdrag från olika myndigheter.

Utredningen ligger till grund för att matcha ihop barn/föräldrar och familjehem på bästa sätt, för att skapa förutsättningar för ett lyckosamt uppdrag.

 -Ja, så är det!

Nästa fråga!


 -Kan man tycka om andras barn lika mycket som sina egna?

Svaret är ju både ja och nej. Ens egna barn har man någon särskild relation till, genom sin egna kropp och hjärta, som man inte kan förklara att man tycker om och älskar över allt annat. Det bara är så.

”Andras” barn som bor i familjehem, tycker man om jättemycket och man kan säga att man älskar dom också, men det blir kärlek på ett annat sätt. Det man ger, det får man. Oftast/alltid så saknar barn trygghet, kärlek, omsorg, beröm + en situation att få vara det barn man är, eller skulle ha fått vara.

När man ser att barnen sover lugnt och tryggt, när barnen kryper upp i famnen och säger att dom tycker om dig, när man får en rungande kram från ett springande barn när man kommer hem från jobbet, när man blir kallad mamma o pappa, ja då är dagen räddad. Känns som om man lyckats. Hur kan man låta bli att tycka om dom då? Det är det jag menar när jag skriver att ”det man ger, det får man”.


Är det inte jobbigt att ta hand om andras problem?

Oavsett vad det är för problem så är det jobbigt. Även vanliga problem som finns hos alla familjer, även om man inte är familjehem. Jag tycker inte heller att det är roligt om mitt biologiska barn kommer hem från skolan och säger att någon har varit dum. Då försöker man att trösta, finnas där och ta tag i själva orsaken senare.

Problemen hos barn i familjehem är att dom har något i sin ryggsäck som dom inte skulle behöva ha. Dom problemen är som en rebus eller som ett pussel som vi ska försöka lösa på vårt sätt, med dom. Vissa problem reder ut sig och andra tar väldigt, väldigt lång tid att få bukt med. Förhoppningsvis så löser det sig någon gång? Många gånger vet man orsaken, men vi kan inget göra i det fallet.

Även här är närhet, trygghet och kärlek det viktigaste.


Är det inte jobbigt att ”börja om igen” när era egna barn vuxit upp?

Är man den personen som längtar till den dagen då ens barn ska flytta hemifrån, och att man kan tänka sig att ha hand om barnbarnen några timmar, eller över natten någon gång?

-Ja då ska man kanske inte vara familjehem. Livet handlar om värderingar och prioriteringar. Malin och jag tillhör inte dom som har behovet av att vara ute i ”svängen”. Det har passerat. Vi är hemmakära och har valt att ha det så. Jag säger inget om dom som är ute och rör på sig och jag sätter inga värderingar i det. Det handlar om vad man själv vill göra och prioritera i livet. Vår prioritering och vårt val är det vi gör nu.


Hur länge ska dom bo hos er?

Denna fråga är samma sak som man kan ställa till sina egna barn. -Hur länge ska du bo här?

Det vet man inte. Man kan inte sätta datum på det, och man kommer säkert att bli ledsen den dagen huset är tomt. Jag undrar hur det känns när man bara behöver duka bordet för två, när man måste köra en halv diskmaskin på några dagar bara för att det inte ska lukta, eller när man inte behöver tjafsa om tv-kanalerna?

Om och när dom flyttar så får man hoppas att man kommer att ha bra kontakt framöver, precis som man har med ens egna barn när dom flyttar.


Detta som jag skriver är kanske konstigt för många att förstå?

Som tur är så har alla människor olika tankar, värderingar och prioriteringar av sitt liv, som jag skrev innan.

Det viktigaste är att du själv är nöjd och att du inte behöver undvika rädsla, leta bekräftelse, sakna kärlek och en trygghet i din tillvaro och vardag?

Det finns redan så många människor som har det så, dagligen.


Sköt om er, och era nära o kära och glöm inte att krama någon ibland. Du vet inte alltid när det behövs som bäst.

//Nicke

Av Niclas & Malin - 12 oktober 2013 16:20

Hej igen!!

Det finns någon gjädjestund varje dag. Det gäller bara att hitta den........


Sedan några dagar tillbaka så hade vi bestämt att just idag skulle vi åka till Kaskad i Tingsryd för att bada och ha roligt med barnen.

För att kunna vara där omkring kl 10 så hade vi bestämt att köra vid halv 10.

Denna förberedelse började igår kväll.

-Ska man behöva ställa klockan? Brukar ju ändå vakna innan den ringer på vardagar, eller så vaknar vår 5-åring vid 7, så det är nog lugnt.

Malin ställer sin klocka för att vara säker på att vakna i tid.

Klockan ringer kl 8 och jag har sovit hela natten????  Resten av familjen och våra extrabarn sover också. Allt är helt tyst. Är detta dagens glädjestund? Ja, vi får se? Inte dåligt att även 5-åringen sover.

Efter frukost så bestämmer jag mig för att gå till Lanthallen för att kolla Lotto sedan förra helgen och sedan förnya inför denna kvällens Lotto. Framme i kassan så säger personalen.   - Grattis till vinsten!!...........Jag tänkte, på dagens glädjestund direkt.

Väl hemma igen så packade Moa och jag in våra 4 extrabarn i bussen, för att köra och hämta en liten tjej till som skulle följa med oss. Klockan var halv 10, precis enligt planen. - Alla inne? Alla bilbälten på plats?

Jajamen hörs från alla barnen.  När jag vrider på bilnyckeln så startar inte bussen. Ut med allt igen och in i två av våra andra bilar och sedan stressade vi iväg. Då tänkte jag. Varför stressa på en lördag, när vi egentligen inte har någon tid att passa på hela dagen? Varför bli arg på en bil som inte startar, när bilen ändå inte kan svara och förvara sig?

Var detta dagens glädjestund? Nej! Inte ens troligt att denna händelse skulle vara kandidat.

Framme i Tingsryd på vattenpalatset tjugo över tio och vi var först in i omklädningsrummen? Härligt. Vi kan välja plats var vi vill Nicke, sa vår 9-åriga kille. Var detta dagens glädjestund? Först in i ett omklädningsrum? Nja, kanske för honom.

Alla i badet. Moa, jag, två barn med armpuffar,två som kan simma skapligt och en som tar sig fram, om man säger så.

Varmbad, vattenrutschbana, virvelvatten, bubbelpool och en liten grotta med vattenfall. Vi testade ALLT!

Två timmar här med fem barn som har roligt + en glasspaus. Mina radarögon for omkring överallt för att ha koll på dom och man fick snirkla och plaska sig fram bland andra mammor........ja, just det!  Var är alla pappor till alla dessa barn som var där idag. -Är dom hemma och städar, handlar, tvättar, förbereder middagen? Kanske?  Minst 50 barn, 20 mammor och kanske någon enstaka pappa var där iaf.

Var detta dagens glädjestund?

Efter badet körde vi till Börjes för att köpa räksmörgåsar att ta med hem. Räksmörgås på Börjes i Tingsryd är lika självklart som att man blir blöt när man badar.

Barnen och Moa satt kvar i bilarna och jag gick själv in på Börjes och ställde mig i kö. En kö som bestod av 27 st hungriga och sugna. Det blev till slut min tur och jag beställde 6 räksmörgåsar, 6 halva frallor, 5 festisar och 2 Coca Cola-burkar.

Det blir 219 kronor sa tjejen i kassan. Alltså totalt 219 kronor!!! Var detta dagens glädjestund?

När vi kom hem till Hoby så blev det kaffe och räksmörgås för mig, Moa, Linus och Malin. Barnen åt frallor.

Två räksmörgåsar lämnade vi till den lilla tjejens mamma o pappa när vi lämnade hem henne. Dom blev jätteglada.

Var detta dagens glädjestund?


Nu tillbaka från början.

Lottovinsten var på 25 kronor, bilen startade jag nu innan med startkablar, räkmackorna var otroligt billiga, och goda, många blev glada av att äta dom.

Men den största glädjestunden idag var ändå att få vara med barnen när dom har roligt, skrattar och upplever, utvecklar och lär sig saker. Av dom totalt sex barnen (Moa inräknat) som var med idag så är fem av dom inte mina egna, men jag är ändå lika glad av att se när dom alla gör saker, och sedan lyckas med det dom tar sig för. När jag sedan får positiv respons tillbaka av dom på olika sätt så tänker jag att detta är dagens glädjestund och att den blir svår att slå.


För att sammanfatta detta, så läser ni också att det finns många små glädjestunder under en hel dag, men det gäller att hitta dom och ta vara på dom......även om det är tufft ibland.

Tack Moa till ett bra jobb med barnen.....idag igen.


(hoppas på lotto ikväll igen)

//Nicke :)

Av Niclas & Malin - 21 september 2013 19:03

Nog med bovar & banditer och tillbaka till bygget.

Tyvärr, så är ju kvällarna nu så korta. Det blir istället att utnyttja helgerna till att bygga. Veranda/altanen påbörjades i våras då vi började med att riva den befintliga trappan och tak. Baksidan är också den sista sidan som inte hade ny panel på väggarna. Nu skulle den också få den fina vita pärlsponten. Precis som övriga huset.


Det tunga jobbet med att ta bort den gjutna plattan och att frakta bort all betong överräcktes med varm hand till Mattissons Lantbruk Bygg & Entreprenad som gjorde ett mycket bra och effektivt jobb.


 

 


Eftersom vi planerat någon form av veranda med en halvöppen del och en inglasad så har vi väntat med detta till sist i vår ombyggnad av fasaden. Det kräver mer planering och det måste mogna in hur man vill att det ska bli. Jag ville också behålla muren till källartrappan som ska finnas under altangolvet. Mest som vägg för att skydda så att inte jorden rasar ner. Men också för kunna fästa reglarna till golvbjälklaget, och då för att slippa gräva för mera plintar.

 

Sedan var det bara att börja med att mäta och väga in var plintar och reglar skulle vara.


 


När grävning och gjutning med plintar var klart så började jag med att bygga stommen till golvet. Att skruva golv själv är inte så roligt, men med en duktig och villig svärfar + lite publik så gick det med en ryslig fart.


 

När golvet var klart så började vi med panelen på väggen. Lättare att sätta byggnadsställning här, för golvet blev faktiskt i våg, enligt bubblan i vattenpasset. Skönt!

 

Som ni ser så har stylisten Malin redan fått dit både blommor och möbler mitt i byggarbetsplatsen, men allt är flyttbart som tur är.

En del undrar var jag får tag i dom foder som sitter runt fönster och dörrar på huset. Svaret kommer här.

 

Jag bygger och designar dom som vi vill ha dom. Olika sorters lister sätts på varandra och sedan sågar jag ändarna i en liten svängd form.

När väggen var panelad och klar, så blev nästa steg att sätta stolpar som ska bära taket + att bygga stommen till taket.

Stolparna och spjälorna på altanväggarna runt om är köpta hos Nordingrå Trä http://www.nordingratra.com/

 


Svärfar kallades in igen och taket skruvades dit fortare än jag planerat. Anledningen till detta måste ju vara att vi jobbar och trivs bra ihop. Honom har jag mycket att tacka för.


 

När taket var färdigt så rullade vi på papp för att skydda, tills vi ska på med yttertaket som ska bli falsad slätplåt i färgen zink.

Här nedan får ni en liten titt i taket på den del som inte glasats in.

 

Till den inglasade delen så har vi letat fönster i flera år och in i det sista så hade vi bestämt oss för att bara sätta fönster på överdelen av väggarna runt om. Vi har köpt på oss olika typer av fönster och i uthuset är det trångt. Egentligen har vi inte hittat det vi ville. Vi ville ha gamla fönster med många rutor i varje, men oftast, om man nu hittar dom, så har dom redan sålts eller så är det priser så att man lika gärna skulle kunna beställa nya.

Men så.........en vacker dag så fick jag ett tips om att det fanns gamla fönster i Hobytrakten. Gamla fönster som suttit på Guö Värdshus, och som plockats bort för att bli ersatta av nytillverkade. Den som hade fönsterna visade sig vara en kompis/vän till mig och den som típsade mig hade redan förvarnat att jag säkert skulle ringa honom. Full av iver så åkte vi och tittade på fönsterna som hade måtten 80 x 260 cm. Alltså var dom 2.60 höga!! Detta gjorde att mitt huvud började att producera nya idéer på hur jag skulle kunna använda dom. Släpen hade jag med mig för här fanns inget att fundera på. Jag hade redan bestämt mig innan vi tittade på dom. Vi köpte dom och resultatet ser ni på bilden nedan. Det blir fönster från golv till tak ut mot baksidan och sedan lägre fönster på gaveln. Att vi hittade ett par gamla verandadörrar också i den gamla ladan där fönsterna fanns, gjorde dagen ännu soligare. Vi hade också planerat för någon form av dörrar, men avvaktat där med. Nu hade vi dörrar också. Vi spelade även på Lotto denna lördag men turen hade nog tagit slut innan :)

Idag tog jag dessa bilder och det återstår en hel del, och förmodligen så väntar vi med att skrapa, måla och kitta dom till vårsolen kommer igen. Ett fönster är iaf klart. Malin är målare i huset och det är jag glad för. I stort sett allt är målat av henne, och det hon inte har målat, det har svärmor och svärfar gjort. Tack för det!! :)

Naturligtvis så har Linus o Moa hjälpt till också. Mycket servicejobb med att hålla reglar,brädor, hämta verktyg, bygga o riva byggnadsställning, hämta vatten,(öl ) Naturligtvis ett Tack till dom också.

 

 

Det var allt för idag. Mer bilder på detta kommer säkert framöver.

Ha en fortsatt trevlig lördagskväll, för det har vi.

// Nicke


Av Niclas & Malin - 18 september 2013 20:19

När jag kom hem i eftermiddags så fick jag höra att det varit stöld i ICA Lanthallen. Nyfiken som många andra så står jag och tittar ut genom fönstret. Utanför vårt hus står ett antal bilar....ja alla är inte våra :) men jag fastnar för en iaf. Det sitter två personer i bilen. Båda röker och gestikulerar mot varandra. Den som sitter i passagerarsätet halvligger och verkar vilja hålla en låg profil. Båda tittar i backspeglarna och ser allmänt oroliga ut. Jag reagerar mest för hur dom har missat parkeringen helt + att vänster framdäck är ett dubbdäck + det där med stölden i Lanthallen så började jag att fantisera. Kameran ligger alltid framme hos oss. Man kanske skulle ta en bil på bilen? Man kanske skulle ringa 11414 och tipsa polisen om bilen, men det kanske inte är något med den och då känner man sig ganska dum över att ha sådana misstankar, bara för att fantasin är igång. Ring sa Linus.......skit i det sa Malin, dom kanske väntar på någon som kommer med tåget nu.

Jag avvaktade tills tåget hade kommit och kört igen, men dom i bilen fick ingen "liftare". Dom satt kvar.

Precis i detta ögonblick så kör en polisbil förbi på den större vägen utanför och då får grabbarna i bilen fart. Dom slår igen bildörren, startar och kör iväg. Polisen svänger mot Lantahllen, men tar vänster igen och kommer förbi mitt och hamnar bakom den misstänkta bilen, (enligt min fantasi misstänkt.) Nu blir det ännu mera spännande. Polisen vet inte hur nära dom är dom misstänkta. Bilen svänger ut på Bräknevägen och kör ut från byn, mot Ekebacken. Polisen lämnar en lastbil företräde och plötsligt är dom ett par hundra meter efter.

Nu tar jag telefon och ringer. Min intuition säger att dom är inblandade. Jag kommer i telefonkö och har plats 10 och beräknad väntetid är 10 minuter. När det är min tur så berättar jag vad jag sett och vad jag har i min fantasi. När såg du detta frågar han. För 10 minuter sedan säger jag och låter lite uppjagad för att dom har telefonkö. Du ska ringa 112 säger han då. Jag vet ju inte om det är akut säger jag, men han svarar snabbt att det kan dom avgöra. Han var inte otrevlig utan korrekt.

Polisen blir intresserad och frågar om jag möjligtvis har bilnumret? Jajamen svarar jag. Jag har foton på både bilen, nummerplåten och männen i bilen svarar jag. Varför misstänker du något, säger han. Ett av hjulen på bilen hade dubbdäck och det verkar konstigt så här års, säger jag. Han blir glad och säger att dom letar efter en bil och mina tips är mycket värdefulla. Jag skickar dit någon för att titta på dina bilder säger.

Efter en liten stund så ringer en av poliserna från polisbilen i Hoby och säger att jag inte får radera bilderna förrän dom har kommit, men vi har lite annat att kolla först säger han.

Telefonen ringer igen och nu är det Polisen i Karlskrona som vill att jag mejlar bilderna till dom. Sagt och gjort. Så blev det. Nu står hela familjen i fönsterna och tittar ut och precis då så ser Moa och jag en kvinna vid perrongen som hoppar över staketet och in i buskarna vid järnvägsstationen.

Nu tvekar jag inte. Jag ringer 112 och ser samtidigt en polisbil vid järnvägsstationen. SOS svarar och jag berättar snabbt med adrenalinet i halsgropen vad jag ser från mitt hus. Hon kopplar mig till polisens ledningscentral och där berättar jag igen vad jag upplever utanför. Samtidigt kör tåget förbi och jag tappar lite sikt. Lite längre bort på järnvägen springer en polis och jag tror att det är han som stoppar tåget. Jag säger till kvinnan på ledningscentralen att jag tror inte att den misstänkta kvinnan som jag sett, att hon har hunnit bort till tåget. Jag tror att hon ligger och trycker i buskarna. Jag får frågan om jag ser om hundpatrullen är nära, men jag svarar att hon inte är riktigt på rätt plats. Nu säger kvinnan i telefonluren att jag ska lägga på och gå över vägen och peka för hundpatrullen var jag såg den misstänkta.

Kändes lite konstigt, men jag gjorde så. Gick över vägen och avvaktade lite på avstånd från hunden. Den kvinnliga polisen skrek att jag skulle sticka därifrån. Jag förklarade snabbt och pekade mot buskarna. Fick tummen upp av henne och sedan gick jag hem. Hemma igen så hade jag fått svar på mejlet. "-Tack för tipset och för dom fina bilderna. Bilen med dom två männen är gripna"

Nu hör jag polishunden skälla och samtidigt kommer två poliser ut ur buskarna med den misstänkta kvinnan som bär svart skinnjacka och brun väska. Blöt o rufsig i håret var hon också :) Jobbigt att krypa i buskar.

Spännande kväll blev det, en helt vanlig onsdag i Bräkne-hoby.

Det är aldrig fel att vara nyfiken. Vi i Villa Rosengård ser det mesta.

Sov gott.! //Nicke

Presentation


"Villa Rosengård" i Bräkne-Hoby kommer att handla om Inspiration, Inredning,Familjehem, Fotografering mm.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Besöksstatistik

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014
>>>

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ  Villa Rosengård i Bräkne-Hoby med Blogkeen
Följ  Villa Rosengård i Bräkne-Hoby med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se