Nog med bovar & banditer och tillbaka till bygget.

Tyvärr, så är ju kvällarna nu så korta. Det blir istället att utnyttja helgerna till att bygga. Veranda/altanen påbörjades i våras då vi började med att riva den befintliga trappan och tak. Baksidan är också den sista sidan som inte hade ny panel på väggarna. Nu skulle den också få den fina vita pärlsponten. Precis som övriga huset.

Det tunga jobbet med att ta bort den gjutna plattan och att frakta bort all betong överräcktes med varm hand till Mattissons Lantbruk Bygg & Entreprenad som gjorde ett mycket bra och effektivt jobb.

Eftersom vi planerat någon form av veranda med en halvöppen del och en inglasad så har vi väntat med detta till sist i vår ombyggnad av fasaden. Det kräver mer planering och det måste mogna in hur man vill att det ska bli. Jag ville också behålla muren till källartrappan som ska finnas under altangolvet. Mest som vägg för att skydda så att inte jorden rasar ner. Men också för kunna fästa reglarna till golvbjälklaget, och då för att slippa gräva för mera plintar.

Sedan var det bara att börja med att mäta och väga in var plintar och reglar skulle vara.

När grävning och gjutning med plintar var klart så började jag med att bygga stommen till golvet. Att skruva golv själv är inte så roligt, men med en duktig och villig svärfar + lite publik så gick det med en ryslig fart.

När golvet var klart så började vi med panelen på väggen. Lättare att sätta byggnadsställning här, för golvet blev faktiskt i våg, enligt bubblan i vattenpasset. Skönt!

Som ni ser så har stylisten Malin redan fått dit både blommor och möbler mitt i byggarbetsplatsen, men allt är flyttbart som tur är.

En del undrar var jag får tag i dom foder som sitter runt fönster och dörrar på huset. Svaret kommer här.

Jag bygger och designar dom som vi vill ha dom. Olika sorters lister sätts på varandra och sedan sågar jag ändarna i en liten svängd form.

När väggen var panelad och klar, så blev nästa steg att sätta stolpar som ska bära taket + att bygga stommen till taket.

Stolparna och spjälorna på altanväggarna runt om är köpta hos Nordingrå Trä http://www.nordingratra.com/

Svärfar kallades in igen och taket skruvades dit fortare än jag planerat. Anledningen till detta måste ju vara att vi jobbar och trivs bra ihop. Honom har jag mycket att tacka för.

När taket var färdigt så rullade vi på papp för att skydda, tills vi ska på med yttertaket som ska bli falsad slätplåt i färgen zink.

Här nedan får ni en liten titt i taket på den del som inte glasats in.

Till den inglasade delen så har vi letat fönster i flera år och in i det sista så hade vi bestämt oss för att bara sätta fönster på överdelen av väggarna runt om. Vi har köpt på oss olika typer av fönster och i uthuset är det trångt. Egentligen har vi inte hittat det vi ville. Vi ville ha gamla fönster med många rutor i varje, men oftast, om man nu hittar dom, så har dom redan sålts eller så är det priser så att man lika gärna skulle kunna beställa nya.

Men så.........en vacker dag så fick jag ett tips om att det fanns gamla fönster i Hobytrakten. Gamla fönster som suttit på Guö Värdshus, och som plockats bort för att bli ersatta av nytillverkade. Den som hade fönsterna visade sig vara en kompis/vän till mig och den som típsade mig hade redan förvarnat att jag säkert skulle ringa honom. Full av iver så åkte vi och tittade på fönsterna som hade måtten 80 x 260 cm. Alltså var dom 2.60 höga!! Detta gjorde att mitt huvud började att producera nya idéer på hur jag skulle kunna använda dom. Släpen hade jag med mig för här fanns inget att fundera på. Jag hade redan bestämt mig innan vi tittade på dom. Vi köpte dom och resultatet ser ni på bilden nedan. Det blir fönster från golv till tak ut mot baksidan och sedan lägre fönster på gaveln. Att vi hittade ett par gamla verandadörrar också i den gamla ladan där fönsterna fanns, gjorde dagen ännu soligare. Vi hade också planerat för någon form av dörrar, men avvaktat där med. Nu hade vi dörrar också. Vi spelade även på Lotto denna lördag men turen hade nog tagit slut innan :)

Idag tog jag dessa bilder och det återstår en hel del, och förmodligen så väntar vi med att skrapa, måla och kitta dom till vårsolen kommer igen. Ett fönster är iaf klart. Malin är målare i huset och det är jag glad för. I stort sett allt är målat av henne, och det hon inte har målat, det har svärmor och svärfar gjort. Tack för det!! :)

Naturligtvis så har Linus o Moa hjälpt till också. Mycket servicejobb med att hålla reglar,brädor, hämta verktyg, bygga o riva byggnadsställning, hämta vatten,(öl ) Naturligtvis ett Tack till dom också.

Det var allt för idag. Mer bilder på detta kommer säkert framöver.

Ha en fortsatt trevlig lördagskväll, för det har vi.

// Nicke

När jag kom hem i eftermiddags så fick jag höra att det varit stöld i ICA Lanthallen. Nyfiken som många andra så står jag och tittar ut genom fönstret. Utanför vårt hus står ett antal bilar....ja alla är inte våra :) men jag fastnar för en iaf. Det sitter två personer i bilen. Båda röker och gestikulerar mot varandra. Den som sitter i passagerarsätet halvligger och verkar vilja hålla en låg profil. Båda tittar i backspeglarna och ser allmänt oroliga ut. Jag reagerar mest för hur dom har missat parkeringen helt + att vänster framdäck är ett dubbdäck + det där med stölden i Lanthallen så började jag att fantisera. Kameran ligger alltid framme hos oss. Man kanske skulle ta en bil på bilen? Man kanske skulle ringa 11414 och tipsa polisen om bilen, men det kanske inte är något med den och då känner man sig ganska dum över att ha sådana misstankar, bara för att fantasin är igång. Ring sa Linus.......skit i det sa Malin, dom kanske väntar på någon som kommer med tåget nu.

Jag avvaktade tills tåget hade kommit och kört igen, men dom i bilen fick ingen "liftare". Dom satt kvar.

Precis i detta ögonblick så kör en polisbil förbi på den större vägen utanför och då får grabbarna i bilen fart. Dom slår igen bildörren, startar och kör iväg. Polisen svänger mot Lantahllen, men tar vänster igen och kommer förbi mitt och hamnar bakom den misstänkta bilen, (enligt min fantasi misstänkt.) Nu blir det ännu mera spännande. Polisen vet inte hur nära dom är dom misstänkta. Bilen svänger ut på Bräknevägen och kör ut från byn, mot Ekebacken. Polisen lämnar en lastbil företräde och plötsligt är dom ett par hundra meter efter.

Nu tar jag telefon och ringer. Min intuition säger att dom är inblandade. Jag kommer i telefonkö och har plats 10 och beräknad väntetid är 10 minuter. När det är min tur så berättar jag vad jag sett och vad jag har i min fantasi. När såg du detta frågar han. För 10 minuter sedan säger jag och låter lite uppjagad för att dom har telefonkö. Du ska ringa 112 säger han då. Jag vet ju inte om det är akut säger jag, men han svarar snabbt att det kan dom avgöra. Han var inte otrevlig utan korrekt.

Polisen blir intresserad och frågar om jag möjligtvis har bilnumret? Jajamen svarar jag. Jag har foton på både bilen, nummerplåten och männen i bilen svarar jag. Varför misstänker du något, säger han. Ett av hjulen på bilen hade dubbdäck och det verkar konstigt så här års, säger jag. Han blir glad och säger att dom letar efter en bil och mina tips är mycket värdefulla. Jag skickar dit någon för att titta på dina bilder säger.

Efter en liten stund så ringer en av poliserna från polisbilen i Hoby och säger att jag inte får radera bilderna förrän dom har kommit, men vi har lite annat att kolla först säger han.

Telefonen ringer igen och nu är det Polisen i Karlskrona som vill att jag mejlar bilderna till dom. Sagt och gjort. Så blev det. Nu står hela familjen i fönsterna och tittar ut och precis då så ser Moa och jag en kvinna vid perrongen som hoppar över staketet och in i buskarna vid järnvägsstationen.

Nu tvekar jag inte. Jag ringer 112 och ser samtidigt en polisbil vid järnvägsstationen. SOS svarar och jag berättar snabbt med adrenalinet i halsgropen vad jag ser från mitt hus. Hon kopplar mig till polisens ledningscentral och där berättar jag igen vad jag upplever utanför. Samtidigt kör tåget förbi och jag tappar lite sikt. Lite längre bort på järnvägen springer en polis och jag tror att det är han som stoppar tåget. Jag säger till kvinnan på ledningscentralen att jag tror inte att den misstänkta kvinnan som jag sett, att hon har hunnit bort till tåget. Jag tror att hon ligger och trycker i buskarna. Jag får frågan om jag ser om hundpatrullen är nära, men jag svarar att hon inte är riktigt på rätt plats. Nu säger kvinnan i telefonluren att jag ska lägga på och gå över vägen och peka för hundpatrullen var jag såg den misstänkta.

Kändes lite konstigt, men jag gjorde så. Gick över vägen och avvaktade lite på avstånd från hunden. Den kvinnliga polisen skrek att jag skulle sticka därifrån. Jag förklarade snabbt och pekade mot buskarna. Fick tummen upp av henne och sedan gick jag hem. Hemma igen så hade jag fått svar på mejlet. "-Tack för tipset och för dom fina bilderna. Bilen med dom två männen är gripna"

Nu hör jag polishunden skälla och samtidigt kommer två poliser ut ur buskarna med den misstänkta kvinnan som bär svart skinnjacka och brun väska. Blöt o rufsig i håret var hon också :) Jobbigt att krypa i buskar.

Spännande kväll blev det, en helt vanlig onsdag i Bräkne-hoby.

Det är aldrig fel att vara nyfiken. Vi i Villa Rosengård ser det mesta.

Sov gott.! //Nicke

Många har frågat oss hur vi hittade snickarglädjen som finns på vår glasveranda.

Här kommer det långa svaret på det långa arbetet.

Nicke höll på med glasverandan på framsidan och när han kom till översta spetsen så blev han nyfiken på vad som fanns bakom tilläggsisoleringen som gjordes före vår tid i huset. Bakom isoleringen hittade han spontade brädor där en snickarglädje suttit. Nu var frågan om hur han skulle kunna ta till vara på detta mönster?

Han tog det jobbet att plocka bort alla brädorna, bit för bit för att sedan på marken skruva ihop dom igen. Det blev nu två trekanter som sedan fotograferades av.  

Därefter så körde Nicke till MA Screen & Reklam i Ronneby som förstorade bilden till den storlek som snickarglädjen skulle vara. Bilden blev på en styv pappskiva. Med en vass kniv, tålamod och tungan rätt i munnen så började min duktiga man att skära bort allt som skulle bli hålen i snickarglädjen. Här fick han tänka omvänt eftersom snickarglädjen skulle ju nu bli hängande i gavelspetsen på verandan, och inte som innan när den var spikad på brädor. När detta var utskuret så inhandlades en vattenfast skiva där sedan mönstret ritades av. Borrmaskin och sticksåg och gott om tid så blev två trekanter nu utsågade. Det roliga/tråkiga, pilliga målarjobbet fick jag göra????  Värt mödan var det iaf för resultatet blev mycket bra. Stolpen eller spiran i mitten är vår eget påhitt där knopparna faktiskt kommer från en gammal soffgavel. Lite lister och fantasi så skapades denna på en liten stund.

Det färdiga resultatet är här.  Vi har gamla bilder på huset, och hur det såg ut i början av 1900-talet. Där ser man någon form av snickarglädje, men inte så detaljerat. Man ser också en spira, men i toppen på den fanns en flagga, så det känns nu bra att har återskapat en bra renovering av denna glasveranda. Mönstret är iaf identiskt med det som en gång i tiden satt på Villa Rosengård som uppfördes i slutet av 1800-talet och som stod färdigt 1903.

Ibland är det bra att vara nyfiken och kolla vad som döljer sig bakom isoleringen.  

Hej......igen!

Efter att ha haft bloggen Rosengårdens Inredning i ett antal år och mest skrivit om inredning och följt andra inredningsbloggar så tänkte Nicke o jag vidga blogginläggen med lite av varje. Tvånget med en inredningsblogg blir till slut bara att arrangera, styla, fota o publicera. Till slut tröttnar man på det.

Därför ska vi blanda och delge er saker om vårt hem, familj, projekt mm.

Nya tag blir det, efter en lite hektisk men skön sommar.

Förresten så avslutade vi vår sommar igår, eftersom att vi kom hem efter två underbara veckor på Kreta.

Hoppas att ni vill följa med oss i bloggen framöver?

Kram Malin.